Armaturfabriken ett trist kvitto på Lunds grandiosa självbild

17 Feb

Frågan är om det finns en kommun i Sverige som har en lika grandios självbild som Lund? Och är så förmäten. Jag tänker på detta när jag läser Sydsvenskans text om fyra järnvägsspår i Lund.

Nordiska armaturfabriken - en sorglig lokal bromskloss.

Sveriges kommunla självstyre står i regeringsformen från 1974. Det ger en kommun rätt att besluta om fysisk planering, infrastruktur, bostadsförsörjning, näringslivsutveckling plus välfärdstjänster som skola, äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Syftet är att öka närdemokratin, att medborgarna själva får bestämma sådant som berör dem i vardagen. En fin princip. 

 
Kommunalt självstyre kan paradoxalt nog också vara en bromskloss. Särskilt nu när människan utöver att vara lokal i allt högre grad än tidigare också lever och verkar regionalt, nationellt och internationellt. Ett kommunalt beslut kan hindra en samhällsutveckling som i grunden gynnar samma kommuns invånare. 
 
Jag tänker på långbänken om fyra järnvägsspår mellan Malmö och Lund. Saken har diskuterats i 20 år. Alla är överens om att fyra spår är nödvändigt för att öka kapaciteten för spårbunden trafik. Lund-Malmö är idag en flaskhals som vid signalfel, oväder, sönderslitna ledningar, reperationer slår hårt mot trafikflödet.
 
Men trots insikten om fyra spår har tre av fyra berörda kommuner satt sig på tvären; Staffanstorp, Burlöv och Lund. Denna trio vill i grunden gräva ner spåren för att dels minska bullernivån för närboende (Staffanstorp och Burlöv), dels rädda en gammal industrilokal (gäller Lund och Nordiska Armaturfabriken).

Det är inte lite förmätet. Att å ena sidan välkomna fyra spår, å andra sidan sätta sådana krav på utbyggnaden att kostnaderna rusar iväg. Eller som i Lunds fall, – bromsa hela projektet genom krav på en tunnel för att bevara en gammal industrifastighet.

Som om Lund skulle sakna det historiska? Som om Lunds historia är viktigare att bevara än andra kommuners? Bara en kommun med makalös grandios självbild tar sig den förmätna rätten att låta en gammal byggnad bromsa en samhällsutveckling som gynnar hela länet. Och just Lund – med pretentioner på att vara en internationell stad.

Jag hade förstått Lunds agerande om det handlat om att riva Domkyrkan för att ge plats åt en bussterminal. Men det rör ju sig om en gammal fabrik med verksamheter (bl a Posten och Skolinspektionen) som kan ligga nästan var som.

För övrigt så behöver inte hela Nordiska Armaturfabriken rivas. Enbart de ”flanker” och ett lågt innerparti som ligger närmast järnvägsspåren måste bort. Hela den stora långa byggnaden utmed Gasverksgatan kan bevaras.

Nu lär en kompromiss vara på gång. Lund säger ja till fyra spår fram till Högevallsbadet. Därifrån och till stationen ska man ha ett bättre växelsystem som klarar den förväntade kapacitetsökningen fram till 2040. Staffanstorp och Burlöv har sagt ja till en ”halvtunnel” i tätbebyggda områden. Spåren grävs ner några meter med ett överbyggt tak som ligger någon meter över marklinjen.

Byggstart för de fyra spåren beräknas bli 2015 med öppning 2019. Om nu inte Trafikverket omprioriterar sina pengar. Trafikstrulet de senaste två vintrarna har rest krav på en upprustning av det befintliga järnvägsnätet.

För egen del blir jag inte förvånad om avsatta pengar till kapacitetsökningen mellan Lund och Malmö istället används för renovering och upprustning. Att regeringen skulle öka Trafikverkets budget för att klara både upprustning och nysatsningar ser jag som totalt uteslutet. Inte med Anders Borg vid rodret.

Per Strandell

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: